Ny blogg

Blev lite oinspirerad att blogga här på detta rena temat. Så jag återfinns numera i bloggen Beelzebubs anekdoter där allt möjligt avhandlas.

Gastric dumping

Kan man dumpa av apelsin? Dumpar man av vitt bröd? Dumpar man av olivolja? Dumpar man av att äta för mycket jordnötter? Är mina svettningar/diaréer/magknip/fisar/yrsel orsakade av dumping? 

Herregud som det frågas om just dumping bland gbp-opererade. Det fascinerar mig att folk är så oerhört dåliga på att ta till sig information. Så här kommer den i enklaste form:

Vad du dumpar på, och hur det känns, är individuellt. 

Så sluta fråga om vad ”man tål”. Det finns inget ”man” i detta. Jovisst, det finns saker som folk överlag reagerar mer på än annat. T ex att äta fort, äta för sött eller äta för fett. Men VAD som är för fort, för sött och för fett är individuellt och du måste lära dig detta på egen hand genom att pröva. Och javisst, de flesta dumpningssymtom är liknande: Trötthet, illamående, magknip, svettningar t ex. Ibland milda symptom. Ibland riktigt eländiga.

Men du lär nog märka om det är något allvarligare än en dump skall du se. Oroa dig inte att du missar ett gallstensanfall, tarmvred eller magsår…

Mer läsning

Om den enkla vägen

Vi har nog alla som opererats hört det där om den ”lätta vägen”, eller hur? Om inte till oss själva, så har vi till mans sett hur andra fått höra det.

Det förvånar mig att så många också tyst accepterar att få det upptryckt i ansiktet. Personligen har jag avslutat ett par vänskaper efter att det hände mig. Det är helt enkelt inte värt någon vänskap i världen ifall den bygger på att den ene egentligen ser ner på dig. Vilket ju personen som har den här åsikten per definition faktiskt gör. Inbilla dig inget annat.

Till folk som talar om ”den lätta vägen” brukar jag fråga varför de anser att viktnedgång MÅSTE vara en livslång tävling där svårast, helst då totalt mest omöjlig väg, vinner? Och vad man vinner i denna svårighetstävling som de anser att man ska delta i? För inte är det ju viktnedgången man vinner i åtminstone.

Om ”vinsten” är att någon oförskämd liten människa, som i regel öht inte vet vad den talar om på någon punkt i frågan, tycker att man gjort ett lite ”bättre jobb” bara för att man gått ner via diet och motion… ja då klarar jag mig personligen helt utan det. Eftersom för mig handlar det om viktresultat och hälsa, inte HUR jag nådde dit.

Gbp må vara ”enklare väg” rent kampmässigt än de konventionella dietmetoderna, men knappast enkel för det. Det kan vi som opererats alla vittna om då vi i regel har åratal av erfarenheter i ryggen av både konventionella metoder först och så då gbp till slut. Vi vet hur BÄGGE metoder funkar liksom.

Jag brukar påpeka att den snarast är mer realistisk med gbp än de fantasimetoderna som diet och motion alena oftast i praktiken är för merparten av alla människor som kämpar år ut och och in utan att komma någon vart. Dvs man kan tycka vad man vill om en metod utifrån ideal, men det är resultatet som räknas i slutändan.

Dvs kort och gott påpeka att jag är realist och väljer den väg som fungerar framför en massa meningslösa löpsedelpåhittade bantarmetoder som ändå bara är dömda att misslyckas enligt all statistik som finns.

Det må göra att jag tappar respekt hos fånen som lever i en prestigestyrd fantasivärld, men det kan personligen jag gladeligen ta. Hade det funnits en ännu ”enklare” metod än gbp, så hade jag givetvis nyttjat den ännu hellre! Prestige ligger mig inte för alls nämligen.

Prestige, ideal, vanföreställningar, förnekelse och stolthet dödar människor världen över hela tiden. Så lyssna inte för mycket på människor som styrs av sådant. Det är mycket viktigare och klokare att följa en realistisk väg istället och ignorera de belackare som inte förstår det.

Argument mot gastric bypass

Ett vanligt återkommande argument mot gastric bypassoperationer är att vi inte kan säga säkert vilka framtida komplikationer det kan orsaka. Dvs sia vad som sker om 10-30 år fram i ens liv. Det har jag själv funderat på ibland också. Det har inte oroat mig, men tanken har liksom funnits där.

Om man bortser från att vi faktiskt KAN det i viss mån då operationerna utförts i olika form sen 1960talet så är det fortfarande, även om det vore sant, ett ganska dåligt argument mot gastric bypass, av den enkla anledningen att man då ställer ovisshet, inte mot annan ovisshet, utan mot något i allra högsta grad säkert: Ett förkortat liv, fyllt av plågor och elände.

Om jag som fet inte tappar vikt ökar riskerna för komplikationer i framtiden även om jag så vore helt frisk idag som tjock. Om det råder det ingen som helst ovisshet. Det är väldigt liten chans att du får ett långt och friskt liv som fet. Det sannolika är att du (om du inte redan har) drabbas av högt blodtryck, diabetes, ledsjukdomar, hjärtkärlsjukdomar, stroke, cancer , fysisk orörlighet osv. Allt mellan 40-90% ökad risk jämfört med feta icke opererade.

During a mean follow-up of 7.1 years, adjusted long-term mortality from any cause in the surgery group decreased by 40%, as compared with that in the control group (37.6 vs. 57.1 deaths per 10,000 person-years, P<0.001); cause-specific mortality in the surgery group decreased by 56% for coronary artery disease (2.6 vs. 5.9 per 10,000 person-years, P=0.006), by 92% for diabetes (0.4 vs. 3.4 per 10,000 person-years, P=0.005), and by 60% for cancer (5.5 vs. 13.3 per 10,000 person-years, P<0.001). However, rates of death not caused by disease, such as accidents and suicide, were 58% higher in the surgery group than in the control group (11.1 vs. 6.4 per 10,000 person-years, P=0.04). NEJM

Du kan förvisso drabbas av alla nämnda sjukdomar även som opererad och smal, men sannolikheten är enormt mycket lägre.

Man väger alltså en oviss framtid som opererad mot en säker framtid som icke opererad.  Och förövrigt: Du som smal och nu frisk kan heller inte sia något om din framtid med säkerhet heller. Allt du kan tala om är sannolikheter baserat på den statistik som finns utifrån förutsättningar och omständigheter i ditt liv. Och då bör du förstå att fetma är extremt hälsonegativ omständighet då den starkt bidrar till alla de absolut mest vanliga orsakerna till att vi som människor dör.  Om detta är forskningen helt ense. Se här också. Så om du predikar till tjocka vänner att inte operera sig för att du som anhörig har fått för dig att du därmed hjälper? Tänk då om och tänk rätt. Det handlar om enkla kalla fakta. Operationen räddar liv.

Om alternativet är fortsatt fetma vs operation, så finns det ingen diskussion öht.

Om du väger operation mot andra konventionella bantningsmetoder, så absolut, har du/din tjocke vän inte redan stångat sig blodig med sådana i åratal av sitt liv, så fortsätt testa ett tag till. Och lyckas du/hen, permanent, med konventionella metoder så får jag också säga grattis, för då tillhör du/hen en mycket liten skara människor på jorden. Det är nämligen också så att de flesta feta aldrig lyckas bli smala permanent. Gbp är här inte heller felfritt och många går upp i vikt igen, kanske så många som 50%, men trots det är statistiken mycket bättre för chansen att lyckas än med konventionella bantarmetoder. Se nedan.

Results of the analysis revealed that those who underwent bariatric surgery lost more body weight (an average of 26 kg), compared with those who followed non-surgical methods. They also demonstrated higher remission rates of type 2 diabetes and metabolic syndrome – a series of conditions that increases the risk of heart disease and diabetes. MNT

Finns det då inga risker och problem som är kända kring gastric bypass? Jo massor. Jättemånga. Men de flesta av dem drabbar för det första inte alla och är för det andra inte lika eländiga eller dödliga som de komplikationer man som fet drabbas av. Det sagt, det finns givetvis de, som pga komplikationer, ångrar sin operation. Men de är få till antalet, och jag vill nog med stor säkerhet påstå att merparten av dem inte skulle göra det om de fick chansen att uppleva livet som fet åter, med de komplikationer det innebär istället. Som med allt lidande tappar man lätt perspektivet på vad som kunde ha varit, dvs glömmer hur mycket värre alternativet vore.

Som citatet överst visade finns det även en annan mer dold komplikation. Psykologiska problem som ökar på riskerna för depression. Livsomställningen i sig kan vara svårt att hantera för vissa. Men om du redan nu är en sådan person som väger kampen med konventionella metoder mot gbp, bör du kanske väga det mot kampen mot psykisk ohälsa istället om du nu inte fruktar en kamp. Egentligen är det bara här jag ser ett reellt problem. Uppföljningen psykologiskt är obefintlig efter operationerna. Därför uppmanar jag alla som har gjort eller funderar på operation att hålla koll på sin mentala hälsa och söka professionell hjälp om det behövs. Man ska inte underskatta depressioner, även om de i förhållande till saker som cancer och hjärtkärlsjukdomar inte dödar speciellt många. Allt är farligt, men vissa saker är betydligt farligare än andra.

Orsaker till att människor dör

Spirelli

Invigde min nya thermomix spirelli grönsaksstrimlare idag (eller som förpackningen säger på skönt brutal tyska: Spiralschneider Spirelli). Man kan strimla zucchini, morötter och dyl med den till pastaliknande strimlor som kan ätas råa eller snabbt förvällas i hett vatten. Blev ett ganska gott substitut till pasta, som absolut kan fungera som omväxling. Mår som de flesta som gjort operationen bäst av lågfett/lågkolhydrats-kost med mycket fibrer och protein (alltså INTE LCHF). Troligen mår alla bäst om de åt såhär, men det är lättare när man motiveras av att man inte mår bra av fett och kolhydrater rent kroppsligt än när man ska försöka motivera sig med endast viljestyrka. Det här är väldigt dumpingvänligt och är utmärkt till vardagsmaten. Det är ju trots allt den som styr ens vikt och inte festernas frosseri.

Jag ger den 3 av 5 i betyg. Vissa problem med att rengöra den och att lyckas strimla sista bitarna av grönsakerna är det som drar ner betyget men det känns som det är bra byggkvalitet på den. Robust. Jag köpte förvisso en billig modell (125:- från Fyndiq) och man får ju vad man betalar för.

Källkritik bland mirakel och häxkonster

Gurkmeja, vitlök, gojibär, chiafrön…

Listan på mirakelingredienser du helst bör äta varje dag och lite till enligt dess muntra förespråkare är lång. Och den utökas hela tiden i takt med nya ofta grundlösa påståenden tagna från pseudovetenskapliga sidor på nätet dyker upp. Det får mig att tänka på hur mycket trams det finns, inte minst i dessa häxtider som är nu vid påsken. Det är rent ut sagt beklämmande att folk inte inser hur mycket slöseri med pengar det är oftast att köpa dessa ingredienser, kosttillskott, örter och bär.

Jovisst, ofta finns det givetvis små uns av sanning i påståendena. Ingen rök utan eld. Det finns nyttigheter i dessa produkter, men som vanligt är det inte riktigt så enkelt som att de därför kommer att förbättra din livskvalitet eller bota dig från en krämpa.

För det första bygger påståendena ofta på en eller två rapporter som bäst. Som sedan spritt sig på nätet och i alternativkretsar som en löpeld. Inte minst om det är produkter som använts länge av gamla kulturer. Ju äldre, desto bättre. Helst skall det vara österländskt också för att det ska verka allra bäst och klokast. Att det sedan kanske finns 9 rapporter av 10 som motsäger denna positiva rapport ignoreras givetvis. 1 miljard kineser kan ju inte ha fel?

För det andra är mängderna nyttigheter ibland långt ifrån relevanta. Javisst, persilja innehåller järn, men du måste också äta en hel del persilja för att det ska motsvara järninnehållet i en 200g köttbit rent vikt och volymmässigt. Vad som är nyttigt och vad som är farligt kan även nämnas här. Det mesta är t ex livsfarligt i för stora mängder, både syre och vatten inte minst. Man kan dö av att överkonsumera flera olika sorters mineral och vitaminer t ex. Och kroppen behöver även ämnen som koppar och molybden, som rent intuitivt inte verkar vara det nyttigaste att få i sig (och är heller inte det, vid för stora mängder).

För det tredje så är ”innehåller” och ”påvisar effekt” inte det samma som att det kan komma din kropp till gagn via konsumtion. Att något är antibakteriellt, om man tar det och lägger det i en labbskål och ser hur det dödar bakterier är inte alls det samma som att den effekten kvarstår om du konsumerar produkten naturvägen. Många bakterier och virus kan faktiskt dö av syre också. Vägen från råvara till verksam ingrediens via magen är en dålig väg att försöka skynda på utan solida belägg. Både för plånbok och kanske i värsta fall för hälsan. Tillagning, magsyra, kvantiteter eller bara att kroppen kanske inte tar upp den verksamma ingrediensen den vägen ö h t kommer påverka. Så när tomater dödar cancerceller, bör du kanske tänka på att det är ett ÄMNE i tomaten som dödat en cancercell i en LABBSKÅL. Något helt annat än att du kan få väck en tumör via att äta ketchup varje dag alltså.

Kritiskt tänkande gäller inte bara att vara försiktig med västerländska mediciner och deras biverkningar – utan lika mycket hur både verkningslösa eller livsfarliga vissa naturliga örter är. Inte heller gäller det bara att kunna se att det finns mycket pengar i medicin och big pharma, utan att alternativmedicin och kosttillskott är en miljardindustri helt i paritet med big pharma det med. I en djungel har du ont om perfekta alternativ för att hitta din väg snabbt, men ett sunt förhållningssätt där man rent allmänt är skeptisk till alla påståenden om spektakulära mirakelvägar istället för att fortsätta stilla på stigen där du vandrar är nog rimligast att påstå är bäst.

Javisst, du kanske missar en mirakelingrediens på det kategoriskt avfärdande sättet, det inser jag, men du slipper också utgiften för 99 verkningslösa som någon, som oftast tjänar stora pengar på det, vill sälja dig.

Ärr efter operationen

En sak man lite fåfängt kanske oroade sig för inför operationen var om man skulle få hemska ärr. Det fick man inte. Ärret på bilden nedan är från ett av de fem titthålen och syns alltså som det mörkare horisontella området i mitten. (Du ser även lite rosa vertikala bristningar, men det är inte dem jag menar nu)

De syns förvisso mer än vad bilden här nedan visar (tycker nog att bilden är lite väl snäll) men inte så att det stör mig. Det ska dock sägas att eftersom jag opererade mig förra hösten har det ju inte utvecklats färdigt än + att pigmenteringen kan ju påverkas på olika sätt i sommar när solstrålar (för första ggn på flera år) skall få tillåtelse att träffa min bara blekfeta kropp.

Bland mjölk och fisar

En av de få åkommor jag drabbats av efter operationen är laktosintolerans. Dvs jag blir gasig och fisarna luktar som om helvetet kommit upp på Jorden (jag vet, äcklig info, men det är ett av kännetecknen som folk kan behöva känna till som inte är medvetna om att de är intoleranta). Via piller som lactrase håller jag det under kontroll även när jag intar mjölkprodukter. Eller ja, det hjälper lite, men inte helt så det bäst är helt enkelt att undvika ett större intag av mjölkprodukter.

Och även om dessa i regel är teoretiskt goda källor till många näringsämnen som jag behöver (kalcium, b12 tex), är de också kaloribomber så det är ju bara bra att jag undviker dem. Ta därtill alla nya studier som tyder på att mjölk inte är så där himla nyttigt pga hormonpåverkan och att det faktiskt trots allt kalcium bidrar till kalciumbrist och benskörhet är det ingen större hälsomässig förlust direkt. Tvärtom.

Jag skulle tro att mjölkprodukter stod för minst 50% av min viktuppgång faktiskt. Jag kan inte belägga det med säkra fakta, men det är nog inte helt orimligt. En liten resa kring memory lane gör det gällande att jag innan operationen drack ca 1-1.5 liter mjölk om dagen t ex (överdriver inte, jag var faktiskt en kalv).

Det är en ansenlig mängd extra kalorier. Lägg där till en Edvard Blomsk kärlek till grädde eller creme fraiche i såser och grytor och en stor obehaglig osund kärlek till smör och ost och vi har en enorm mängd kalorier som i o m mitt stillasittande soffpotatisliv inte hade någonstans att ta vägen. Inte ens de faser i livet då jag verkligen tränade hårt så kunde detta överskott uppvägas.

Jag hoppas faktiskt att jag förblir laktosintolerant resten av mitt liv. Seriöst. Det är en mycket farlig fälla för mig och det är bra ifall jag därmed på medicinsk väg utvecklar ett ointresse för ett större intag av dessa produkter.

Röven

En nackdel med snabb viktnedgång via gbp är att man får en röv plattare än Texas slätter. Jag hade gärna behållt lite mer just där av både estetiska och sittdynemässiga skäl. Något för folk att beundra, klämma på och för mig själv att kunna sitta ner utan att man ska känna sig som prinsessan på ärten hela tiden helt enkelt.

Nyttigt ungkarlskäk

Vem som helst begriper i regel att en sallad är nyttigt. Och för många killar innebär tanken på ”nyttigt” ett likhetstecken med tråkig och ofta feminin mat. Eller i bästa fall något dyrt eller omständigt att göra. Motsvarigheten till superenkelt och nyttigt och fortfarande både gott och billigt är desto ovanligare. Här kommer dagens käk från mig som just är både enkelt, nyttigt och gott utan att man känner hur testiklarna krymper. Korv, svamp, purjolök och bönpasta med lite grönt till. Serveras med fördel med ketchup faktiskt. Omkring 500 kcal

Min viktresa

Jag har aldrig varit jättesmal i vuxen ålder. Å andra sidan är det en direkt lögn att påstå att jag var påtagligt överviktig heller. Min viktuppgång startade, så som för så många andra, lite senare i livet i samband med den berömda sambofällan. Mycket stillasittande frosseri av god mat och andra (o)nyttigheter hemma i lugn och ro gjorde att man sakta men säkert ökade i vikt. Men det var en lång process. Tro inget annat. Väldigt få personer går snabbt upp i vikt, utan det är frågan om den där lilla extra mängden kalorier hela tiden som sakta bygger upp ens kropp under loppet av år och årtionden.

Jag skulle aldrig få för mig att skylla på gener, benstomme eller sjukdomar så som så många andra gör, även om dessa faktorer sedan givetvis kan bidra. Jag satte mig själv i den där situationen. Det sagt är det lättare sagt än gjort att lösa problemet. Mycket mer om det där med hur lätt och svårt det är att tappa vikt lär du givetvis få läsa om i bloggen.

Jag blev opererad av Aleris i Kristianstad på CSK den 27/8 2014 efter att ha funderat på gbp i många år som så många andra. Vägde då in mig på operationsdagens morgon på 129 kg efter att ha fått i uppdrag att gå ner 7 kg från min invägning, som skedde tidigare i juli månad samma år då jag låg på en maxvikt på 136 kg. Jag nådde under 100 kg strax innan jul samma år och jag nådde under 90 kg (och 27 i BMI) den 24/3 2015.

Jag hoppas nå ner till omkring 80, eller strax under detta, under loppet av sommaren. Mitt mål är att komma ner på ett normalt BMI, dvs under 25.

Ytterligare ett magiskt mål

Jag har nått 80talet! Det är en sådan där magisk gräns igen precis som steget under 100 var för några månader sen. Det märkliga är att jag inte längre känner mig smalare och smalare så som jag gjorde inledningsvis i min resa, utan när jag väger mig varje måndag, så tror jag hela tiden numera att vågen ska visa på en uppgång. Så var det absolut inte i resan från 135-110 kg. Men därefter har huvudet inte bara inte hängt med, det har helt klart blivit lite knäppt. Denna detalj åsido är jag ju givetvis hur nöjd som helst idag. Fakta är fakta, vad jag känner och vad vågen visar behöver inte stämma, men givetvis är det vågens siffror som räknas mest i detta fallet.

Folk brukar ibland säga att man inte ska väga sig. Jag håller inte med. Hade det inte varit för vågen hade jag haft svårt att begripa framgången. Kalla siffror ljuger inte lika mycket som ”känslor” gör helt enkelt. Lita aldrig på känslor. Lita på fakta.

Min frukost

Trots att jag alltid varit en person som har svårt att upprepa mig för mycket med diet, dvs helt enkelt inte gillat att äta samma rätt mer än max en gång i veckan, verkar detta inte gälla min frukost. Nästan varje dag äter jag ICAs tunna rågknäckebröd (växlar mellan vanliga och eko) med keso och aromat på. Variationen består o att lägga till övriga pålägg, så som avokado eller rökt skinka. Inte minst gifter sig avokado utmärkt med keso och aromat. Jo jag vet, aromat är inte ”fint” att äta enligt trendkänsliga, men eftersom jag inte direkt är trendkänslig och heller knappast tror på glutamatens påstådda problem (mer om min syn på farligheten med olika råvaror en annan gång) så tänker jag verkligen inte låta bli den. Det är gott, och ofarligt, så varför då inte äta det? 

En jämförelse är aldrig fel

Välkommen till min nya blogg som sagt. Den kommer troligen ändra utseende ett par ggr nu i början innan jag hittat ett tema och ett utseende på den som jag tycker fungerar. Tills dess kan ni t ex titta på FAQn i menyn som jag skrev samman nu ikväll. En början, det kommer bli mycket mer faktatexter i framtiden.

Det kommer också bli en och annan jämförelsebild på sidan. För de flesta som opererar sig blir en nyttig portion narcissism viktigt där man helt enkelt mår bra av att se förbättringen, få input på nätet mellan förr och nu. Bekräftelser behöver alla. Inget att skämmas för tycker jag. Har man levt som en grå mus under flera år så är det ok att frossa lite i att man trivs i det nya jaget.

Välkommen

Detta ska bli en blogg där jag delar med mig av erfarenheter, fakta och åsikter kring primärt gastric bypass, men även andra saker relaterat till medicin, hälsa och välmående. Jag kommer också dela med mig av tips kring mat och recept.